Ur led är tidräkningen

I slutet av ett år – och särskilt i slutet av ett tiotal – vimlar det av topplistor, bokslut och sammanfattningar över det som snart är förgånget: 00-talets bästa låtar, skivor, böcker, viktigaste händelser, bästa klubbar etc. Inget fel i listor, det kan vara rolig läsning, lite som bra toalettklotter. Problemet med just de decenniesammanfattande listorna är att de är numerologiska till sin natur och därför onödigt förvirrande.

De flesta utgår från att 00-talet började 1 januari 2000 och att det slutar 31 december 2009, fastän det inte alls behöver vara denna tidsepok som vi upplever som 00-talet. Till exempel så känns 9/11 otvivelaktigt som att det hör 00-talet till, kanske är det till och med så att terrorattackerna mot World Trade Center och Pentagon inledde såväl 00-talet som 2000-talet. IT-bubblan, däremot, hör utan tvekan till 90-talet, även om den pågick ända till omkring 2001, 2002.

För många år sedan deltog jag i en workshop som urartade i en intressant och utdragen diskussion om när decennierna egentligen ägde rum. Vi argumenterade och stred, fyllde whiteboarden med alltmer förvirrande figurer och pusslade sakta ihop 1900-talet, årtionde för årtionde. Tyvärr är anteckningarna därifrån bristfälliga, whiteboarden fotograferades aldrig och mitt minne sviker mig. Jag vet att 50-talet var rekordlångt – nästan tjugo år – och att 60-talet inte började förrän 1963 (mordet på JFK) eller om det till och med var 1966 av någon anledning.

Några intressanta egenheter med den sociokulturella decennietidräkningen upptäcktes. 50-talet var som sagt rekordlångt och pressade tillbaka 40-talet kraftigt. Flera på workshopen gick så långt att de hävdade att 40-talet aldrig ens hade existerat, att 30-talets världskrig tog slut 1945 och direkt inledde 50-talets långa tidsålder. Även om man inte håller med i just det här fallet så är tanken intressant, alltså möjligheten att ett årtionde helt sonika uppslukas totalt av sina omgivande perioder och därmed upphör att existera i det kollektiva minnet. Och så var det de mystiska åren; de förlorade, de försvunna och utfrysta, de som aldrig riktigt fick plats. Det är mer eller mindre bevisat att 80-talets slut är detsamma för såväl den numerologiska som den sociokulturella tidräkningen – 1989 (murens fall). Däremot är det mycket som talar för att 90-talet inte kom igång förrän 1991. 1990 existerar alltså inte i decenniernas tidräkning. På något sätt föll det bort.

De här egenheterna får diverse förvirrande konsekvenser. Till exempel så har de så tongivande 40-talisterna eventuellt aldrig ens existerat, istället har det handlat om 30- och 50-talister. För de som föddes 1990 kan det möjligen vara svårt att smälta att de inte alls är 90-talister, ja, inte ens 80-talister. De är en förlorad decenniegeneration. Denna förvirring till trots så är det ingenting mot den förvirring och gnagande känsla av att någonting varit fel som den numerologiska tidräkningen ledde till.

Då är frågan: när ägde 00-talet rum? Är det så att det redan är över och att 00-talslistorna är försenade? Det hävdar i alla fall en nära vän till mig som också var med på workshopen. Han menar med bestämdhet att Obama satte punkt för 00-talet redan 2008. 10-talet är alltså över oss.

Tror inte att det blir någon lista för min del överhuvudtaget, det är roligare att läsa listor än att skriva dem. Men en sak, Bear Quartets Carry Your Weight är en av 10-talets hittills bästa låtar.

Uppdatering: Copyriot skriver vist om numerologisk decennieräkning och kronologisk relativism.

Annonser

En reaktion på ”Ur led är tidräkningen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s