Maskinskrift

Harmony Korine har gjort en ny film som heter Trash Humpers. Den visades under Stockholms filmfestival och jag kunde förstås inte låta bli att se den. Ända sedan jag såg Gunmo har jag gillat Korine – i teorin. I sina verk och sin framtoning framstår han som en konstnärlig vilde som inte har något till övers för konventioner och som inte skyr några medel. Han är så cool att han till och med fått en låt uppkallad efter sig av ultracoola japanska sångerskan Kahimi Karie.

Filmen är rakt igenom ful. Inte det minsta ful-snygg, bara genuint ful med skakig VHS-kamera, svaj, ”tracking”-linjer, utsmetade bleka färger och obefintlig ljussättning. Meningen är förstås att efterlikna en riktigt sunkig hemmavideo. Det är konsekvent genomfört med undantag för eftertexterna som visserligen är riktigt videofula, men ändå på gränsen till ful-snygga. Miljöerna och karaktärerna är smutsiga och äckliga. Någon dramaturgi existerar inte överhuvudtaget. Det är ”entartete Kunst” och performancevrål i kubik.

Vi följer ett gäng gammelsminkade personer i fula kläder som under de 78 minuterna ägnar sig åt att ha sex med soptunnor, vandalisera teve-apparater, lägenheter och lysrör (och steppdansa i spillrorna), trakassera en liten pojke i kostym, kasta smällare, recitera förvirrade ramsor (”make it, make it, don’t take it!”), misshandla dockor, mörda, supa, ha mer sex med soptunnor, tvångsmata ett homosexuellt par med pannkakor dränkta i sirap, sjunga julsånger med överviktiga prostituerade, etc, etc. Det är smutsigt, trashigt och så långt från god smak som man rimligen kan komma. Filmen blir egentligen aldrig stötande, mest bara komisk.

I ett uttalande om filmen säger Korine:

I remember when I was a child there was a small group of elderly people who would hang out in the back alleys and under bridges by my house. They always seemed to be getting drunk and dancing. One night I looked out my bedroom window and saw a group of them humping trash cans and laughing. It sounded like they were speaking a strange invented language. This is a movie about them.

Werner Herzog gjorde 1970 filmen Auch Zwerge haben klein angefangen (den internationella titeln är Even Dwarfs Started Small). Det finns helt klart många paralleller mellan den och Trash Humpers och jag misstänker att Korine var ganska så inspirerad av den filmen. Korine är ett uttalat Herzogfan och Herzog själv spelade även en av rollerna i Korines Julien Donkey-Boy.

Jag såg Auch Zwerge haben klein angefangen för flera år sedan på Cinemateket och blev nästan chockad av förstörelsen som utspelade sig på duken. Cyklade hem som bedövad och kunde inte avgöra om det jag just sett var genialt eller den största kalkon som världen skådat. När jag senare pratade i telefon och skulle beskriva filmen så brast det för mig. Jag började skratta så mycket att vi var tvungna att avbryta samtalet. Sedan skrattade jag oavbrutet i en halvtimme. Det är en av de största filmupplevelser jag varit med om.

Filmen är fullkomligt sanslös; skoningslös; kompromisslös. Den är som en enda lång surrealistisk mardröm eller feberyra. Den utspelar sig i och omkring en avlägsen institution av okänd art där en grupp dvärgar (eller små människor) löper amok i ett eskalerande och allt mer kaotiskt upplopp. Bakgrunden till kaoset och målet med deras revolution förblir oklar. Karaktärerna (som alla spelas av små människor) krossar fönster, sätter eld på växtligheten, tjuvåker bil runt, runt på området, trakasserar en grupp blinda dvärgar, anordnar tuppfäktning, har matkrig, dödar grisar, korsfäster en apa, etc, etc – allt ackompanjerat till den lille mannen Hombrés ondskefulla skratt. Filmens avslutningsscen är det mest bisarra jag någonsin sett, som en scen tagen direkt från helvetet eller apokalypsens skälvande kaos.

De två filmerna har en hel del likheter: avsaknaden av dramaturgi, anarkin och den renodlade visuella formen – det är verkligen film, rörliga bilder utan en bakomliggande berättelse, utan handlingsdrivande dialog eller stämningsmusik. Tyvärr är inte Trash Humpers i närheten så bra och omskakande som Auch Zwerge haben klein angefangen.

Läste någonstans att det egentligen var meningen att äldre människor skulle spela sociopaterna i Trash Humpers, men att Korine inte kunde hitta några som ville medverka. Det är synd, Korines maskförsedda och sminkade polare klarar inte av att ge filmen den ambivalens som dvärgarna i Herzogs film så effektivt framkallar. Man får en känsla av att det hela är för konstruerat och uttänkt, lite som ett ambitiöst YouTube-projekt av några film- eller konststudenter.

I Herzogs film pendlar man mellan metafilmiska dubier kring huruvida filmen är usel, ett skämt eller ett mästerverk, och en svindlande fascination inför bilderna. Man försöker förstå den värld som man just fått en insyn i. Vad vill personerna i filmen uppnå? Vad handlar det här om, egentligen? Och efteråt: vad var det som hände?

Auch Zwerge haben klein angefangen är en genuint märklig film. Den försöker inte vara konstig, den är bara väldigt, väldigt konstig och bisarr. Det har inget med äkthet eller autenticitet att göra, sådana ord blir meningslösa i det här sammanhanget (och i alla andra sammanhang är de oftast helt ointressanta). I efterverkningarna av de bisarra, irrationella och anarkistiska bildsekvenserna anar man en svag förnimmelse av frihet. Jag tror det är den man söker och i bästa fall finner i de här filmerna. Korines film når inte riktigt bortom de halvtomma provokationerna till den allra yttersta graden av sällsamhet som krävs för det.

Men jag fortsätter nog att gilla Harmony Korine – i teorin – även i fortsättningen.