Maskinskrift

Inom vissa kretsar och i vissa branscher inbillar man sig fortfarande att idéer är värdefulla på något vis. Man söker med ljus och lykta efter nästa stora grej – nästa efterlängtade frälsare mot ledan, ångesten och tomheten. Idéer är visserligen ett bra tidsfördriv, men egentligen är de rätt så värdelösa. De är inte alldeles lätta att ha att göra med heller. Som ett naturens spratt kan goda idéer resultera i den mest vämjeliga soppa, medan de uslaste av idéer inte sällan blir till rena mästerverk. Allt handlar om genomförandet. Det är genomförandet som möjligen kan ha ett värde. Dessutom, sådant som är riktigt bra består sällan av en enda genialisk idé, utan av tusen idéer och tankeskärvor som fogats samman till en skimrande helhet som överglänser bitarna. Enstaka idéer ska behandlas med samma brist på respekt som inspiration och andra demoner frammanade av kreativitetskramare.

En som förstod det här bättre än de flesta var Jorge Luis Borges. Ingen behandlade idéer med sådan uppfriskande respektlöshet som han. Borges skrev ett flertal noveller i form av fiktiva essäer, referat och recensioner av romaner han inte iddes skriva, till exempel Vägen till Almotásim, En undersökning av Herbert Quains verk och Berättelsen om förrädaren och hjälten som alla ingår i novellsamlingen Fiktioner. Som läsare är det lätt att bli förblindad av elegansen och tänka att det allt är lite sorgligt att dessa fantastiska romaner inte blev skrivna. Äsch, det är bara en dum idé, viskar Borges från sin grav. Och man vet ju att han har rätt. De hade förmodligen inte hållit för en hel roman – det är just i genomförandet som kritik av fiktiva romaner som de blir geniala.

Är själv väldigt road av idéer. De dyker upp i huvudet utan vare sig anledning eller ansträngning, till exempel om jag ligger vaken länge, om jag är ute i skogen och plockar svamp eller om jag tvingas närvara på något möte. Jag brukar leka med dem i tanken, vrida och vända på dem en stund innan jag lämnar dem, vind för våg. Endast i undantagsfall föräras de en notering i någon anteckningsbok som jag sedan aldrig läser. Häromdagen tänkte jag, till exempel, ut ett par nya bra filsystem: ParkinsonFS (filer som inte används tillräckligt ofta försvinner spårlöst) och SchizoFS (korrumperar ljud-, video- och textfiler genom att ständigt automatskapa mash-ups av befintliga filer). För att parafrasera Socker-Conny: Med ett schysst filsystem slår man hela världen med häpnad. Men det blev inte ens en notering.

Egentligen är det lite synd med alla övergivna idéer. De borde skänkas bort gratis – värdelösa som de är – till  alla som är intresserade. Kanske kunde en och annan driftig person få användning för dessa själens vrakgods om de fanns tillgängliga på något sätt.

En idé: Varför inte skapa en uppsamlingsplats för alla tänkbara sorters övergivna/halvfärdiga/utsorterade/omöjliga idéer? Förmodligen rör det sig om en sajt av något slag (även om en container känns mer kongenialt). En vän spontanmyntade namnet: Ideas Are Worthless – internationellt och slagkraftigt (men domännamnet tycks i sin .com-form vara parkerat hos någon ockrare). Man bör rimligen kunna registrera en idé så att den får en egen sida, lägga in en beskrivning och tagga och allt sånt. Att kunna kommentera och vidareutveckla idén känns självklart och om någon får för sig att realisera idén bör det finnas möjlighet att markera att man jobbar på den, lägga till länkar till projekt, etc. Naturligtvis ska inte det hindra någon annan från att också utnyttja idén. Kulturen och attityden ska präglas av att idéer är värdelösa och genomförandet allt.

I brist på Ideas Are Worthless noterade jag idén i min anteckningsbok.

metachock s. -en -er; häftig sinnesrörelse vid upptäckt av många metalager kring ngt; övergående sjukdomstillstånd i samband med allt för metatyngda upplevelser; Och där stod jag, alldeles lamslagen av metachock, med svetten rinnande längs ryggen, och ringande i öronen de hårda omdömen jag nyss yttrat apropå doktor Fürstenhofs mediokra artikel om Heart of Darkness, dokumentärfilmen om filminspelningen av spelfilmen Apocalypse Now.