Maskinskrift

En dröm: Jag vandrar fram genom en ödslig stadsdel. Byggnader med eleganta stenfasader och praktfulla utsmyckningar kantar min väg. På hörnet av ett hus ligger en affär med varmt upplysta skyltfönster. Det visar sig vara en bokhandel. Jag tittar på böckerna i skyltfönstret och trots att jag känner igen många av författarnamnen är titlarna för mig okända. Jag hittar inte en enda bekant bok. Så ser jag skylten med namnet på bokhandeln. Då slår det mig, samtliga böcker i skyltfönstret är verk av söner till kända författare. De extravaganta bokomslagen skriker ut en bultande längtan efter föräldrars erkännande. Titlarna är fantasifulla och suggestiva, de lovar mycket. Jag blir tagen av upplevelsen och fylls av ambivalenta känslor – ensamheten och sorgen som strålar ut genom skyltfönstret, men också glädjen över upptäckten och en genuin lust att faktiskt läsa böckerna. Jag försöker memorera några av de mest intressanta boktitlarna för jag märker att jag långsamt dras därifrån…

Slammer från köket. Inser att sambon fortfarande är hemma. Jag ropar på henne och berättar snabbt allt jag kan minnas innan drömmens vrakgods sköljs bort av vakenheten. Rädda det som räddas kan. Tyvärr är det redan för sent, jag kan inte längre minnas en enda boktitel. Besvikelsen kommer dock på skam för jag minns fortfarande namnet på bokhandeln. Och vilket namn – Tragic Sons Bookstore.

Får nästan ingenting gjort på hela dagen. Jag går planlöst omkring med namnet på bokhandeln ekande i huvudet. Står i fönstret och beskådar höstens färgväxlingar. Det är så vackert, magnifikt, vilket namn! River ut varenda låda i vindsförrådet på jakt efter gamla föreläsningsanteckningar. Jag ser namnet lysa i ålderdomliga, snirkliga neonbokstäver: Tragic Sons Bookstore! Det var inte jag som kom på det, jag tog det bara med tillbaka.