Inlägg taggade ‘demoscenen’
Ett underverk i 4k
Påtvingade begränsningar kan verkligen göra underverk – och det här (samma länk som det inbäddade videoklippet överst som inte syns i alla RSS-läsare) är ett underverk! Vad det handlar om är ett så kallat 4k-demo från demopartyt Chaos Construction 2010 i Ryssland. 4k-demos, eller 4k-intros, är en av många tävlingssektioner på demoscenens olika tävlingar världen över där hackers tävlar om vem som kan programmera de bästa och mest imponerande audiovisuella presentationerna. 4k-sektionen innebär att den exekverbara filen som rymmer det kompletta demot – programkod, grafik och musik – inte får överstiga fyra kilobyte (4096 bytes). Det är alltså en informationsmängd motsvarande en kortare novell och mindre än vad som ryms på en sida i en dagstidning. I datorsammanhang är det nästan ingenting.
Jag trodde inte mina ögon (eller öron) när jag såg Cdak – ett samarbete mellan demogrupperna Quite och Orange – som vann sin tävlingssektion. Det är helt makalöst! Hur är det möjligt att få in detta på fyra, ynka kilobyte? Det är svårt att beskriva hur pass imponerande det är utan att bli väldigt teknisk och jag kan överhuvudtaget inte komma på någon åskådliggörande metafor. Det här är lite problemet med demoscenen. Det är en digital kulturyttring i gränslandet mellan teknik, mjukvara och konst som uppstod på allvar med Commodore 64-datorn på 80-talet. Programmerare och hackers utforskade varenda skrymsle i processorn, lärde den sig utan och innan och skrev små audiovisuella verk som pressade den primitiva datorn till bristningsgränsen. Kulturen är väldigt teknikorienterad (och nördig) och når sällan bortom de redan invigda. Det är synd, för det är en fascinerande värld.
På 80- och 90-talet innehöll 4k-demon sällan speciellt avancerad grafik. Det kunde handla om textskrollar, enklare snurrande kuber, lite färgeffekter och ganska primitiv chipmusik. På den tiden hade man visserligen inte så avancerad grafikhårdvara som idag, utan fick programmera allt själv. Att rita en fylld polygon på skärmen eller rotera 3D-modeller var inte alldeles triviala uppgifter som tog en hel del programkod i anspråk. Idag sköter grafikhårdvaran sådant, och den gör det fruktansvärt snabbt. Detta förminskar dock inte Quite & Oranges prestation nämnvärt, demot är magnifikt.
Se på videon – jag rekommenderar starkt att se den i större format än det inbäddade klippet – och njut av den förvridna, fraktala geometrin, färgerna, texturerna, musiken med kaskader av ljudsynteser, oljud och drönande toner som bara den spränger alla gränser för vad som borde vara möjligt att göra på fyra kilobyte. Musiken är komponerad (frågan är om det är rätt ord i det här sammanhanget) av Orange-medlemen Dune som även gett ut ett flertal skivor på klassiska Warp Records under namnet Brothomstates.
Vill man går det att ladda ned demot i sin binära form (samma webbsida som ovan) och köra det direkt från exe-filen som rymmer det. Filen är dock inte körbar på alla datorer och kräver en hel del av datorkraft och grafikkort för att snurra på jämnt och snyggt. Jag rekommenderar att man ser den färdigrenderade videon istället. Var faktiskt tvungen att köra exe-filen och se med egna ögon att den faktiskt innehåller hela demot med både musik och grafik. Jag kan intyga att så är fallet.
