Maskinskrift

Läser mycket under sommaren och bekantar mig som hastigast med Ambrose Bierce i den tunna novellsamlingen Hundolja och andra berättelser om det sällsamma och makabra. Bierce var en amerikansk journalist och författare med smak för det fantastiska och makabra, gärna kryddat med humor av den svartare sorten. Titelnovellen Hundolja är en ytterst kladdig historia om småföretagandets mörkare sidor, kanske den vidrigaste text jag över huvud taget har stött på. Då har jag förstås aldrig vågat mig på Markis De Sade.

Efter att ha deltagit i amerikanska inbördeskriget blev Bierce någon form av cynisk pacifist vilket märks bland annat i de olika aforismer som han författade. Här är några härligt misantropiska aforismer i form av alternativa ordförklaringar:

Kanon. Ett redskap som används för korrigering av nationsgränser.

Ocean. En vattensamling som upptar cirka två tredjedelar av en värld skapad för människan – som inte har gälar.

Olydnad. Silverkanten på slaveriets moln.

Uppfinnare. En person som gör en komplicerad konstruktion av kugghjul, hävstänger och fjädrar, och tror det är civilisation.

Det slog mig nu när jag skrev ned aforismerna att den första kan fungera lika bra med betoningen på första som på andra vokalen.

Bierce försvann spårlöst i Mexiko 1913 efter att ha rest tillsammans med Pancho Villas rebellarmé som observatör. Det är förstås en tragedi med människor som försvinner, men jag kan ändå inte låta bli att mysa lite i sommarvärmen åt ett sådant fulländat litterärt utslocknande.

Till hösten kommer det ut en digrare samling med Bierces noveller på det lilla förlaget Alastor Press, Halpin Fraysers död och andra berättelser. Jag har bara goda erfarenheter av deras utgåvor hittills och alldeles nyss damp Lovecrafts Vid vansinnets berg från samma förlag ned i brevlådeinkastet. Den hamnade först i bokhögen – kosmiska fasor står aldrig i kö.