(Utan inbördes ordning.)
- Landskap: Småland.
- Dokumentär: The Black Power Mixtape 1967–1975. (Angela Davis afrokrull är monumentalt! Åh, jag vill dyka in i det och aldrig någonsin återvända…)
- xkcd: Den här webbserien är så jävla bra att man gång på gång blir mållös. Den är nördig, galen, rolig, sorglig, allvarlig, romantisk, vimsig och nästan rakt igenom briljant — ibland allt på samma gång. Och jag tror att den bara blir bättre och bättre.
- Kraftwerk: Tiderna må förändras och jag med dem, men till slut sitter man där och lyssnar på Radio-Activity och Electric Cafe — som om ingenting hänt.
- Album (nyutkomna): Explosions in the Sky – Take Care, Take Care, Take Care (episkt) och M83 – Hurry Up, We’re Dreaming (nästan komiskt storslaget).
- Musikaliska upptäckter (värda namnet): Manuel Göttsching och Demdike Stare.
- Dödsfall: Dennis Ritchie, mannen som skapade C och skrev en av få läsvärda programmeringsböcker. R.I.P.
- Fulaste boktitel: Det spelar ingen roll att det är en kompetent författare och att den förmodligen är bra — jag tänker inte ta i en bok med en så genomusel titel som Grand final i skojarbranschen. Hur tänkte man?
- Snyggaste bokutgåva: Den förälskade djävulen av Jacques Cazotte utgiven på Malört förlag.
- Besvikelse: Metro 2034: försvaret av Sevastopolskaja (roman). Metro 2033 var långt ifrån något mästerverk, men den hade ändå sina kvaliteter. Uppföljaren börjar spännande, men blir snart mest pinsam.
- Teve: Isaac Singer och Anthony Burgess på Sveriges television från 1985. De hade kunnat prata om vad som helst, hur länge som helst, och man hade suttit kvar och lyssnat andaktigt. Respektfullt och stofilt med stor värme. Verkligen storslagen teve.
- Ett kärt återseende: Mediaprofeten professor Brian O’Blivion från tidernas bästa B-film är fortfarande världens coolaste filmkaraktär. ”Soon, all of us will have special names — names designed to cause the cathode ray tube to resonate.”
- Zelda: Twilight Princess. Det tog fem år att hämta spelet från hyllan. Efter mer än femtio timmars speltid kan jag konstatera att det är mästerligt (trots en lite blek och halvtrist inledning). Återkommer (om fem år) om Skyword Sword.
- Antal dödsfall per producerad kWh: ett mätetal som uppfanns efter härdsmältan i Fukushima för att visa på kärnkraftens överlägsenhet gentemot andra energislag. I sitt totala ignorerande av sådant som miljöfarlig uranbrytning, slutförvaringsproblematik, kärnvapenspridning samt risken att förstöra stora land- och vattenarealer för mycket lång tid, får detta mätetal vittna om mänsklighetens fortsatta problem med tunnelseende och tendensen att förenkla och fördunkla istället för att tydliggöra och komplicera.
- Planet: Neptunus — elegans, mystik och perfektion.
- Kortroman: Pangbournemassakern av J.G. Ballard. “I ett allt igenom förnuftigt samhälle blir dårskapen den enda friheten.”
Läs Grand final ändå. Du får acceptera titeln som straff för att du nämnde den outhärdligt torftiga Electric Cafe.
Äsch! Electric Cafe är ju Kraftwerks i särklass mest underskattade album (kanske det enda?). De tidigare skivorna låter ofta bättre, men kompositionsmässigt är Electric Cafe nästan rakt igenom briljant.
Så här i efterhand kan jag känna att jag var lite hård som dissade en bok enbart på grund av titeln – särskilt med tanke på att jag under förra året ändå läste en bok som heter Whoops!: Why Everyone Owes Everyone and No One Can Pay…